Hur jag blev frisk från Endometrios

Det här är min personliga berättelse

Sedan 2015 lider jag inte längre av Endometrios (Jippi! Det är många år nu!) Läkarna hittar inga cystor, härdar eller sammanväxningar heller och har så inte gjort på 10 år!
Jag fick höra av läkaren att endometrios är obotlig och kronisk, något man får lära sig att leva med. ”Då vill jag bevisa att det är fel och hitta en annan väg”, var min första tanke.

Jag är en person som inte ger upp. Framförallt inte om någon säger att det är kört! Då blir jag bara ännu mer beslutsam om att hitta den där vägen som de kan ha missat. 🙂
Det här är MIN berättelse och MINA efterforskningar. Jag uttalar mig inte om vad DU borde göra.

Endometriosresans början

I många år hade jag diverse hormontrassel – t.ex. extrem mensvärk (ligga i fosterställning-varianten). Jag var förut också ett odrägligt PMS på den nivån att dåvarande pojkvännen ville göra slut med mig den veckan varje månad 😉 Likaså stark smärta vid sex i många år. Fram tills jag var 35 år ungefär hoppade jag helt enkelt över att ha sex vaginalt för det funkade inte. Relationer blev lidande! Ovanpå det mådde jag skit på diverse andra sätt också (läs mer om mig här om du vill)

Slutade med gluten

Efter kurser i näringsmedicin lärde jag mig dock hur jag skulle lösa mensvärken och PMS-problemet. Jag slutade också med gluten och skar ner rejält på mjölkprodukter. Med osteopati mm. så blev ryggen gradvis bättre. Den sexuella smärtan lyckades jag lösa upp med en kombination av näringstillskott, hypnos och TFT.

Om det inte vore för dessa kunskaper och alla bra strategier tror jag att nog hade fått betydligt värre endometriosproblem senare än vad jag fick. Den extremt oregelbundna mensen fortsatte jag dock att ha i många år. (numera är det problemet också löst så nu är den regelbunden! )

Konflikten som startade igång allt

Men det stora endometrios-trasslet hade jag framför mig. Det som fick alltihop att spåra ur började nämligen med en stor knepig konflikt i min relation. Pojkvännen ville såå gärna ha barn och jag hade ingen längtan alls. Jag hade ingen aning om ifall viljan att bli förälder skulle vakna en dag. Det enda jag visste var att jag inte hade längtan efter barn här och nu.

Jag upplevde en enormt stark press då han tog upp ämnet nästan dagligen. Vi grälade i princip dagligen. Jag ville inte gå emot mig själv, inte krascha hans dröm, och inte förstöra relationen heller. Jag kunde förstå honom, men det hjälpte ju inte min längtan att klicka igång. Tvärtom. Det låste sig helt och jag kände mig enormt pressad och förtvivlad av alltihop. Till slut så frågar jag ”vad ska jag göra för att du ska sluta tjata?”.

Cystan växer till sig

En kort tid därefter börjar jag uppleva en obehaglig känsla i kroppen, som att det var något som tryckte emot där inne. Som att någonting växte. Det blir gradvis allt värre och tillslut insåg jag att det verkligen måste vara något galet.

Jag träffade då en gynekolog som säger att hon känner en cysta där. Jag berättar för henne om krisen jag upplevde i relationen och hon säger att det är intressant, för att det är hennes erfarenhet att många andra med endometrios och cystor också verkar bära på en stor emotionell stress. Och att hon flera gånger också har stött på just den där konflikten kring att skaffa barn hos personer med cystor eller endometrios. Oj, Intressant! Det här ska jag lägga på minnet, tänker jag.

Senare när jag har nystat vidare i detta och pratat med många kvinnor som har endometrios så är det många som berättar för mig hur endometriosproblemen började i samband med en stark känslomässig stress, något emotionellt trauma eller en större inre konflikt. Även den som inte har endometrios har säkert märkt att stark stress kan störa hormonsystemet. Vid endometrios kanske det är än mer centralt?, tänker jag.
Gynekologen remitterar mig vidare för ultraljud.

Forskning på koppling mellan trauman och endometrios

Jag gräver vidare i detta och ser att jo, det finns flertalet forskningsrapporter som t.ex. ser en koppling mellan emotionella trauman och endometrios – framförallt kopplat till kvinnligheten, övergrepp mm. Se en studie här! Alla rapporter pekar inte åt samma håll men här är ytterligare en forskningsrapport som visar på en koppling mellan endometrios och trauman.

Enligt studien ovan som är från juni 2018 så verkar inte alla sorters trauman vara sammankopplade med endometrios (vilket skulle kunna förklara varför vissa rapporter som tittar på trauman överlag inte alltid visar på en koppling mellan trauman och endometrios), utan här har studien grävt djupare i VILKA trauman som verkar vara sammankopplade med endometrios och inte.

Då såg man en koppling mellan endometrios och trauman kopplade till:

• emotionell misshandel
• sexuella övergrepp
• att bli emotionellt försummad

Däremot ser studien ovan ingen koppling mellan endometrios och droger inom familjen, handikapp inom familjen och fysisk misshandel.

Ofta en emotionell kris innan problemen började

Och efter att jag själv nu har varit i kontakt med andra vinnor med endometrios så kan jag konstatera att många har berättat om en stark emotionell stress innan problemen bröt ut på allvar.

Till exempel att de upplevt en större emotionell konflikt, upplevt stora problem i en kärleksrelation, varit i en situation som skapade stark känsla av maktlöshet eller utsatts för något som varit svårt att hantera.

Allt hänger ihop! Så en större helhetssyn kanske vore klokt här? Finns det större känslomässig stress eller inkapslade jobbiga känslor där så förefaller det logiskt för mig om andra strategier kanske inte biter fullt ut. Det är min teori. Mer forskning behövs.

Ultraljudet och knepet mot värken

På ultraljudet hittar de en riktigt rejäl cysta, förmodligen endometrios säger hon, ca. 10 centimeter stor, på höger äggstock. Just där det skulle bildas ägg som blir till barn. Som en stor fet protest från kroppen. Här blir det inga barn, här blir det en klump! De ville operera bort den fort eftersom den var så stor.

Men jag är inte alls lockad av tanken på en operation så jag skjuter upp operationen i nästan ett halvår för att se om jag kan lösa problemet själv. Trots mina dåvarande kunskaper om näringsmedicin och annat så går det åt skogen.

MEN med den antroposofiska medicinen Apis Belladonna D4 som i en bok jag kommer över påstås kunna lösa upp just cystor på äggstocken så lyckas jag i alla fall minska smärtan av cystan rejält.

Det preparatet blir min räddning fram till operationen. Så jag tar inga värktabletter alls. Kunde vakna med hysterisk smärta men 2 timmar efter dagens dos nr 2 så kändes kroppen nästan som min vän, nästan smärtfri trots den stora klumpen därinne som tryckte på alla organ! Kanon verkligen! Och inga biverkningar har preparatet på mig heller.

Men jag lyckas dock inte få endometrioscystan att lösas upp. Ganska logiskt att ingenting bet tänker jag. Vilka tillskott jag än tog så löste det ju inte barnkonflikten och hans enorma press och hot om att lämna mig om jag inte började längta efter barn. Jag upplevde fortfarande en gigantisk stress över situationen. Stora gräl varje dag och jag kände mig förtvivlad. Och stress är ju inte särskilt läkande. Tyvärr!

Endometrios-operationen och knepen för en bättre sjukhusvistelse

Till slut så kapitulerade jag därför motvilligt och gick igenom en operation, den större varianten där man gör ett stort snitt tvärs över magen, ingen titthålsoperation. De sa att jag bör vara sjukskriven i några veckor och att jag bör räkna med att äta en del värktabletter efteråt. Det ska vi bli två om, tänkte jag. Värktabletter är inte min grej.

Jag vill läka, inte döva. Senare kommer jag också att börja ana att Alvedon och liknande värktabletter kan vara extra dåligt vid min endometrios eftersom de kan vara påfrestande för levern (inte minst i högre doser). Via studier i näringsmedicin så läser jag att en genetiskt svag lever gör det svårare för levern att bryta ned östrogen på ett korrekt sätt.

Med mig till sjukhuset har jag därför med en radda kosttillskott, kolloidalt silver mot ev. sjukhusbakterier, varm gurkmejadryck, högdos av B5, goda bakterier mm. för att stötta läkningen maximalt.

När jag vaknar upp efter endometrios-operationen mår jag för jävligt. Har fruktansvärt ont och är groggy. Jag tar motvilligt en enstaka Alvedon i lägsta möjliga dos och för att jag inte får ta vissa av mina preparat riktigt än, men tackar bestämt nej till starkare morfin som de försöker truga i mig. De tittar märkligt på mig. ”Hur kan hon säga nej till morfin eller starkare värktabletter?”

Det känns att kroppen är i stort behov av näring och eftersom sjukhusmaten är tristare än trist och min kropp är slut och skriker efter näring så boostar jag mig med mina egna specialsmoothies, bärpulverdrycker, bipollengranulat, näringstillskott och min varma gurkmejadryck medan sjukhuspersonalen tittar nyfiket på mig och mina preparat.

Tveksam syn på patientsäkerhet…

Det kommer in en tokförkyld ansvarig sjuksyrra som snörvlar och hostar för att se över mig och pyssla om mitt sår. Jag frågar henne om hon själv skulle tycka att det var vettigt att någon som är så sjuk som henne ska pyssla om operationssår på personer när de är som allra mest infektionskänsliga och svaga?

– Nej, det har du rätt i, jag brukar själv skicka hem min personal när de är så sjuka som mig, säger hon.

– Vad sägs om att jag kan få byta till en annan sjuksyster? Som INTE är tokförkyld?

– Okej, säger hon, och så får jag en ny sjuksyster. Jag passar på att dricka kolloidalt silver som jag har med för att minska risken för sjukhusbakterier, hålla mitt immunförsvar intakt och så. Jag brukar ha det istället för handsprit, för att desinficera sår etc. Det brukar fungera bra för mig!

Glad efter att ha tagit mig igenom operationen som jag bävat så inför.

Vårdens syn på endometrios

När min läkare (samma person som också har opererat) kommer för att prata med mig ett dygn senare innan jag får åka hem, så passar jag på att peppra henne med frågor om hur vården ser på endometrios.

– Endometrios är obotligt, säger hon. Men vi har p-piller och värktabletter att erbjuda. För det är troligt att du får fler cystor och sammanväxningar och så.

– Men det där låter ju inte som att det löser upp grundproblemet eftersom problemen ändå kommer tillbaka! säger jag.
Endometrios kan ju inte bero på värktabletts-brist eller hur? Och p-piller blir jag en idiot av. (När jag var yngre och trodde att p-piller var min plikt som tjej så provade jag mig igenom närmare 10 olika sorter. Jag blev ett vrak, vilken sort jag än provade. Grät av struntsaker som att missa bussen och sådant.) Aldrig att jag kör det racet igen. Ännu mindre eftersom det inte är någon verklig bot.

– Nej det är sant. Men det är så vi jobbar.

Samtalet fortsätter….

– Eh okej….Men vad anser du om ORSAKEN till endometrios då?

Här drar hon något extremt luddigt resonemang om att ”immunsystemet inte rensar upp som det ska, fast man vet inte riktigt.”

– Okej, så det är alltså allt som vården kan göra för mig mot endometrios? Värktabletter som inte botar orsaken…..för ett problem som man inte verkar förstå? Och p-piller som gör mig till en lipsill som hatar livet? Tycker du att det låter som en bra idé?

– Nej kanske inte. Men det är vad vi har att erbjuda. Vi jobbar inte med att behandla orsaken till endometrios. Och du kan bli gravid också. Då får man inga cystor! säger hon. (Som om man kan vara gravid jämt för resten av livet tänker jag….det blir väldans många barn det…om jag inte hade längtan efter ETT barn så vill jag ju knappast ha en 20-barns familj…)

– Okej så om det här är er s.k. lösning för endometrios så föredrar jag att försöka finna min egna väg! säger jag.
Jag ger mig inte förrän jag löser det här i grunden tänker jag. Vården kan inte få svika människor så här, inte okej!

Hemkommen från sjukhuset – med lite knep läker jag snabbt!

Eftersom jag inte får ta till alla mina knep ännu när jag är totalt nyopererad och fortfarande blöder så tar jag ytterst motvilligt en halv Alvedon till mot den hemska smärtan. Först i efterhand kommer jag på att jag nog hade kunnat ta Traumeel istället för Alvedon.

Men så fort jag kan morgonen efter så kör jag igång med min egen arsenal av kosttillskott för att stötta kroppen efter operationen (bl.a. Arnica och Inflameja som gör susen! Och så extra zink och B5, A-vitamin och arginin bl.a. för att speeda på sårläkningen, och då händer det saker och ting snabbt! Jag är på benen igen på någon dag och det slutar göra ont. Jippi!

Jag tar också tillskott för att minska risken för ärrvävnad inne i kroppen som kan skapa nya endometrios-problem. Operationer är alltid en risk och kan ju skapa nya trassel om man inte ser upp. Det vill jag inte vara med om.

Återställd 3ggr snabbare än beräknat

Och när jag pratar med läkaren igen över telefon en vecka senare så är hon häpen över att jag redan är tillbaka på jobbet flera veckor tidigare än beräknat och att jag mår bra. Jag försöker berätta för henne vad jag har gjort för att snabba på läkningen, eftersom det kanske kan vara till hjälp för andra, men hon är inte så intresserad.
Det gör mig ärligt talat lite ledsen! Men jag förstår. Hon är skyldig att arbeta enligt de riktlinjer som hon måste följa. Det är inte hennes fel.
Samtidigt är det så sorgligt. För om vården bara ska göra som de alltid har gjort och inte ens är nyfikna när folk berättar om att de har hittat andra sätt, hur kan man då utvecklas och lära sig något nytt? tänker jag lite trött).

Däremot råder hon mig att komma på en ny kontroll om några månader eftersom jag kan få nya endometrioscystor. Alltid ”härligt” med domedagsprofetior, tänker jag lite ironiskt…
Hon verkar räkna med att det ska ske.
Måste det vara så deppigt?? Är jag naiv som vill tro att det ska finnas en mer välfungerande lösning där ute??

Jakten på att hitta nya lösningar på endometrios

Sedan börjar mitt grävande efter att försöka hitta orsakerna till endometrios. Om jag lyckades bota mig själv från en svår depression som ung när vården inte kunde hjälpa mig (ja, jag gick från självmordsbenägen till glad på 3 veckor), samt slippa tandställning genom att bända mina sneda tänder raka igen med glasspinnar (ja, det har jag också gjort fast de hävdade att det absolut inte skulle funka!), så kan jag kanske lösa det här med!, tänker jag hoppfullt.
Nu jäklar ska det grävas efter svar! Skam den som ger sig!, tänker jag.

Endometrios, orsaker, defekta gener och stress

Jag fortsätter att vidareutbilda mig inom näringsmedicin och gräva på djupet i problemet. Studerar några år till näringsterapeut. När jag börjar ana att det kanske kan finnas en koppling mellan endometrios och defekta gener så utbildade jag mig även vidare inom epigenetik och gentester. Nu jävlar!

Det mönster som jag börjar ana (och som jag därför skulle vilja att man forskade mer på men som det vissa studier på) är en koppling mellan endometrios och en kombination av flera av följande faktorer:

Leverns funktion och endometrios

• Levern är ju viktig för att bryta ner östrogen, hormonstörande ämnen och skadliga kemikalier på rätt sätt. Levern behöver alltså fundera bra så att inte östrogen bryts ner på ett felaktigt sätt som kan skapa problem. Det finns åtminstone en studie idag som tyder på att det finns ett samband mellan en gen som påverkar levern så att det saknar ett viktigt enzym och en ökad risk för endometrios. Mer forskning behövs alltså.

En studie såg en signifikant association mellan GSTM1-nullgenotypen och ökad risk för endometrios.

Jag hade själv problem med denna gen.

Det förklarar också varför jag alltid har haft en diffus känsla av att jag behöver hålla mig ifrån alkohol och varför jag alltid varit så överdrivet känslig mot cigarettrök. Min kropp har alltså alltid varit leversvag!

Att vara smärtfri är inte för mig detsamma som att vara frisk. En studie visade inte någon koppling mellan normal dos av Alvedon och avsaknad av GSTM1-enzym. Men hur blir det för de som har väldigt kraftig smärta och äter väldigt höga doser Alvedon? Kan det bli kontraproduktivt så att levern får ännu svårare att bryta ned östrogen korrekt? Läs en artikel här från Svenska Dagbladet om hur högre doser Alvedon/Paracetamol kan störa levern. Här behövs mer forskning för att få mer klarhet!

Endometrios och stress

• Man behöver forska mer här för alla studier pekar inte åt samma håll.
  Men det finns indikationer på att en specifik variant av en gen som har betydelse för att hantera stresshormoner kan spela roll vid Endometrios. Stresshormoner kommer med den genvarianten lättare att störa hormonsystemet mer. Man har då lägre enzymaktivitet. Östrogen, samt dopamin och stresshormoner bryts då ned långsammare vilket tros kunna påverka smärtkänslighet. Det kan också öka risken för att östrogen bryts ner på ett felaktigt sätt. Och därmed lättare trigga hormontrassel. Men man behöver forska mer kring denna gen och endometrios med större studier.
  
  
• Problem här kan också skapa en rubbning i näringsbalansen för ämnen som behövs för hormonsystemet vilket i sin tur kan leda till en obalans mellan progesteron och östrogen med sjunkande progesteronnivåer. Själv har jag dock inte behövt progesteronkräm. Jag är mer intresserad av VARFÖR progesteronet rubbas och jobbar där än med progesteronet i sig självt.
  
  
  Det är jättviktigt att poängtera att det finns ingen forskning som visar på att denna gen (eller någon annan gen heller för den delen) ENSAMT skulle kunna skapa endometrios. Jag tänker att det förmodligen inte är samma orsak till endo för alla som har sjukdomen utan att det gissningsvis är olika kombinationer av orsaker hos olika personer.
  
  Och den genen jag nämnde ovan verkar inte vara ett problem hos alla med endometrios heller. Men PERSONLIGEN tror jag att den kan vara en trigger om andra dåliga faktorer finns där samtidigt. Att det behövs en kombo av flera dåliga faktorer Samtidigt för att problemen ska utvecklas.
  
  Vad det gäller genen ovan som har med stress och hormoner att göra – så tänker jag att det vore logiskt att den spelar en större roll om man ser en koppling till någon större känslomässig kris som uppstod strax innan det spårade ur (kom ihåg studierna jag nämnde ovan om emotionella trauman och endometrios) och man har en ogynnsam variant av denna gen som försvårar stresshanteringen.
  När jag har gjort gentester på kvinnor med endometrios (utan några som helst löften om bot eller behandling av endo för något sådant kan jag inte lova, vill inte lova och får inte lova enligt lag! Så jag lovar inget sådant!) så ser jag ofta en ogynnsam genvariant här hos de kvinnor som upplevde stor känslomässig stress strax innan endometriosproblemen började. Detta vore verkligen intressant om man forskade mer på!
  Det förefaller logiskt för mig om det är så här som det hänger ihop.
  Man behöver forska mer!
  
  Själv har jag sämsta möjliga genvariant av denna gen och mycket riktigt…problemet uppstod ju i samband med att jag blev jättepressad kring att skaffa barn och skuldbelagd dagligen för att jag inte ville – vilket väckte en enorm känsla av stress och maktlöshet i mig eftersom jag ville stanna i relationen men inte lyckades pressa fram en barnlängtan.
  Allt blir plötsligt så logiskt!
  Det känns som att pusselbitarna faller på plats en efter en!
  Klick klick klick!
  
  Men jag upptäcker fler intressanta saker när jag studerar ämnet vidare! Fler intressanta gener att nysta i som jag märker ett mönster av att relativt många kvinnor med endo verkar ha problem med (som sagt mer forskning behövs här och jag utlovar varken behandling eller bot till andra!) ;
  
  
  
  

Endometrios och inflammationer

• Det finns studier som visar på att inflammationsdrivande gener och de inflammatoriska processer som de reglerar kan ha en betydande roll i själva utvecklingen och progressionen av endometrios. Se t.ex. här och här. Endometrios ses ju som en inflammatorisk sjukdom. Det finns t.ex. forskning som visar att proinflammatoriska cytokiner såsom Il-1, Il-8, Il-33, nukleär kappa B, och Tnf-a visat sig vara involverade i flera av steg av endometriosens progression.
  
  Svensk forskning från Umeå Universitet visar t.ex att vid endometrios så utsöndras så cytokiner som ger ett immunsvar som motverkar att endometrios-cellerna tas bort.
  
• Mitt gentest visar på att jag har väldigt inflammationsdrivande gener. Check på den med för min del tyvärr! Även här har jag ogynnsamma genvariationer. Så jag tar och ser över denna faktor på allvar och gör livsstilsförändringar och tar olika tillskott för att reglera detta.
  
  
  

Gluten och endometrios

• En genetisk känslighet för gluten har jag också. Även här behövs mer forskning men det har observerats en högre förekomst av endometrios hos personer med celiaki (glutenintolerans). Studierna har inte alltid varit så stora men exempelvis finns det forskning som tyder på att personer med endometrios som tog bort vete ur kosten fick minskad smärta. Dock kan man i olika grupper på nätet se att en del kvinnor uttrycker att de mår bättre i sin endometrios på glutenfri eller mjölkfri kost. Jag tänker att det vore logiskt om detta är ett extra stort problem om man samtidigt har gener som gör att man lättare får inflammationer. Annars kanske inte.
  
  Jag tackar mig själv för att jag åtminstone har ätit glutenfritt i tio år och minskat ner på mjölkprodukter ur kosten. Kanske hade jag annars haft mycket värre problem med endometrios?? Det finns mer att nysta i här!

D-vitamin och Endometrios

• Man behöver forska mer även här för alla studier pekar inte åt samma håll. Men det finns vissa studier som tyder på att D-vitaminbrist ökar risken för endometrios. En systematisk översikt visade också på att D-vitamin påverkade uttrycket av olika gener som alla är involverade i utvecklingen av endometrios.
  
• En annan studie visade att D-vitamin spelar en viktig i flera olika negativ processer vid endoetrios; såsom cellproliferation, invasion, nedbrytning och inflammation, genom att reglera bla il-6 och il-8.
  Jag har själv gener som gör att jag tar upp D-vitamin väldigt dåligt. Det visar sig att jag knappt tar upp D-vitamin alls. Inte konstigt att jag älskat solen i hela mitt liv. Min kropp förstod att den behövde mer sol än andra för att bilda D-vitamin!

Gentestet förändrade mitt liv

Allt detta inser jag genom gentestet DNA Health/DNA Core för resultatet är otroligt träffande! Allt blir genast så logiskt.
Jag kan hjälpa dig att beställa och gå igenom det, dock får jag inte enligt lag utlova bot eller behandling av sjukdom för det, så det gör jag inte. Vi kan bara lära av ditt gentest för att stötta dina gener utan några som helst löften om att det ska påverka din sjukdom positivt.

Min resa framåt

Och jag börjar min resa för att ”reglera” generna utifrån allt jag har lärt mig på utbildningarna och ta hand om stressen kring relationen eftersom den är en alltför stark trigger. Jag har ju precis den genvariationen som gör att stresshormoner trasslar till hormonsystemet som allra mest.

Pojkvännen och jag tar därför en paus från varandra därför att jag förstår att relationen är en för stor risk för mig nu (borde ju egentligen ha lämnat relationen för länge sedan men ibland gör kärleken en blind, och jag börjar stötta mina gener på olika vis med kosttillägg m.m. Jag jobbar också vidare med mig själv känslomässigt. Även om jag har gått mycket i hypnos så finns det alltid mer att utveckla så jag tar några sessioner till hos en kollega för att stärka min utveckling ännu mer. Jag insåg att pojkvännens sätt att pressa mig även påminde om min pappas sätt att köra över mig – så jag kör lite hypnos för att få loss stress kring att känna mig överkörd. Pusselbit för pusselbit faller på plats! Såå skönt!

Resultatet – inga fler problem med Endometrios!

Jag har nu varit fri från dessa problem i nästan 10 år och jag har varit på flertalet uppföljningar med ultraljud men inga nya cystor, sammanväxningar eller ärrbildningar etc heller vad de kan se!
Gjorde senaste kollen våren 2024 och då såg det bra ut! Till min stora glädje hade jag också extra många ägg kvar för min ålder! Yaaaay!
Jag äter inga läkemedel, bara näringstillskott som är lämpliga för mina gener.
Och jag kan ha sex utan smärta! Jippi!!

Måste endometrios vara kroniskt?

Min syn på endometrios är väldigt ljus idag!

Jag fick höra att endometrios är kroniskt och att jag måste räkna med nya cystor, fler problem och att behöva genomgå fler operationer. Så här ca 10 år senare är allt fortfarande lugnt.
Så är det sant att endometrios måste vara kroniskt? Jag kan inte bevisa något. Men jag tror personligen inte det.

Regelbunden mens har jag också. Mensvärken är numera ganska mild. Och att sex inte måste göra ont är en sådan befrielse efter så oerhört många år av stark smärta vid sex! 😀

Dessutom gav gentestet mig en massa andra bra insikter också – mitt immunförsvar har samtidigt blivit bättre och jag känner mig gladare på vintrarna, min rygg mår bättre och jag har mer energi och känner mig mindre muskelsvag och har lärt mig mycket om mig själv mm.

Jag har någon gång efteråt haft en enstaka känning av en lurig aktivitet vid äggstocken i några veckor. Precis sådär som det började när förra cystan växte. Men då har jag insett att det varit en problematisk tid i mitt liv som väckte en jobbig känsla som jag behövde titta på i kombination med att jag slarvat och ätit för mycket mjölkprodukter. För att inte få någon cysta igen har jag då direkt jobbat med att söka roten till den känslan med hypnos.

På så vis kan jag titta på vad den hade att lära mig – och strax därefter så har äggstocken blivit i balans igen och svullenheten har försvunnit! 🙂 Så jag tror att jag därmed sett till att mota olle i grind innan det har hunnit bli något sjukligt i kroppen av stressen.

Vi människor behöver bli bättre på att lyssna på kroppen och höra dess signaler i tid!, tänker jag. För den pratar med oss. Vi behöver lyssna innan den behöver skrika och skapa stora cystor för att få uppmärksamhet. Så det tränar jag på! Och min kropp verkar belöna mig för det! Jippi!! 🙂

Svårigheter med att se till helheten vid Endometrios

Jag har varit på olika mottagningar och gjort ultraljud. Jag har berättat för de olika specialistläkarna om allt jag har sett på resan och tipsat dem om att nysta mer i kostens och genernas och känslornas betydelse vid endometrios. Mer forskning behövs ju! Men noll intresse. Noll! Jag blir så ledsen av att se det!

”Jag har inte tid”, svarade en jag träffade. Vilket jag förstår. För läkaryrket är stressigt.

”Det finns ingen evidens på att näringsämnen kan göra någon skillnad vid endometrios”, svarade en annan. Men det går inte att ta patent på naturliga näringsämnen. Och patent är det centrala för att läkemedelsindustrin ska få tillbaka de pengar som har lagts på forskning och gå med vinst. Så då är det svårt att få fram pengar för att forska på näringsämnen. Vem ska bekosta dessa studier? Hur ska evidensen komma fram då?

Svårigheterna med att forska på endometrios vid komplexa orsaker

Det är inte konstigt om det inte finns tillräckligt med evidens då när allt styrs av pengar.
När man bara jobbar symtomlindrande kan alla få samma lösning. Det funkar inte på samma sätt om man vill jobba med komplexa orsaker till problemen.

Så med den inställningen blir det ju aldrig någon förändring heller. Ingen vill bekosta forskningen på näringsämnen så då kommer det alltid att heta att det inte finns tillräcklig evidens.

Det luriga med att sjukdomen är komplex är ju att om det kan finnas olika orsaker till endometrios för olika kvinnor med sjukdomen så kommer ju inte en lösning som bara går på EN orsak att fungera för alla. Och då kommer positiva resultat i studier att utebli. Den lösning som bara behandlar en orsak till problemen kommer bara att fungera delvis och bara på vissa.

Sjukvården har därför svårt att forska på komplexa orsakssamband.
Tänk dig t.ex. att det för kvinna A är så att hon har fått endometrios pga faktor X och Y. Kvinna B har istället fått endometrios pga faktor X och Z och Å.
Och för kvinna C så är det kanske orsakerna X, Å och Ö som behöver ses över.

Samma lösning kommer då inte att fungera för alla. Hur ska man då kunna bevisa något i en studie?

Forskning vill ofta bara se till en faktor åt gången

Inom forskning vill man oftast bara forska på en faktor åt gången och om orsakerna är flera och dessutom inte samma för alla med diagnosen så borde man rimligtvis bomma här.
Resultaten lär utebli då.

Och då fastnar man lätt i att fokusera på att tygla symtom istället för att jobba djupare och gräva i ”Vilka är de specifika orsakerna till att just DU har blivit sjuk och vad behöver alltså just DU då för att bli frisk från endometrios?”

Läkarna gör så gott de kan – detta är inte deras fel

Och till det kan man lägga till ett hektiskt schema där läkaren bara har en kort stund till varje patient. Ingen tid för att lyssna på din livshistoria och söka på djupet efter vilka som kanske kan tänkas vara orsakerna i just ditt fall. Och endast ett fåtal timmar näringslära i läkarutbildningen. Fort ska det gå för nästa patient väntar, och helst samma lösning för alla! Läkarna är bakbundna här och får inte rätt förutsättningar. Det är inte deras fel. De gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar.

Tiden finns inte och så är det svårt att forska på unika individuella behov. Så hur ska en läkare då få hjälp att kunna hitta lösningar som gör folk friska och som håller över tid? Det är inte läkarnas fel. De gör så gott de kan. Ingen kritik mot dem!

Och de måste ju hålla sig till de riktlinjer och bestämmelser som finns av vad de får rekommendera. Annars kan läkarlegitimationen ryka. Så forskningen måste framåt!
Det är ju bara vården som enligt lag får utge sig för att bota eller behandla sjukdom.

Jag hoppas innerligt att man ska forska mer för att försöka hitta lösningar som fungerar mer stärkande och som jobbar på djupet. En mängd kvinnor lider! De förtjänar att bli hörda och sedda.
Jag tror på att hjälpas åt för ett högre syfte. Goda samarbeten!

Bara symtomfri eller frisk från endometrios?

Genetiskt predisponerad för endometrios kommer jag ju alltid att vara tänker jag.
Och jag resonerar för mig själv att det är upp till mig att optimera mina gener och fortsätta jobba för att ha oddsen på min sida. Om jag inte tänker till så kan jag ju bli sjuk igen. En del personer i endometrios-diskussionsgrupper som varit besvärsfria ett tag och sedan fått tillbaka problemen verkar se det som ett bevis för att endometrios inte går att bli fri ifrån. Som att alla är dömda till att alltid ha endometrios bara för att de själva fått tillbaka problemen.

Vissa blir t.o.m arga på mig om jag berättar att jag känt mig frisk i 10 år. Som om min berättelse och min positiva syn är något fult. Sjukdomen ska ju vara kronisk och obotlig. ”Hur kan hon stå där och ha mage att säga att hon mår bra när sjukdomen är obotlig? Vem tror hon att hon är? Tror hon att hon är Gud eller? Tänk om hon lurar människor att få hopp!”

Men jag vill inte lura någon och lovar ju inget till någon annan. Jag delar min story. Allt jag säger är att JAG har inte fått några nya cystor, sammanväxningar eller ärrbildningar på 10 år. Inte heller har JAG några jätteproblem med mensvärk eller sexuell smärta eller inflammationer. (Trots att jag har många inflammationsdrivande gener.) Jag äter inga värktabletter och inga p-piller och jag har regelbunden mens. Och ultraljuden och läkarbesöken hittar inga problem i MIN kropp idag kopplade till endometrios. Och har så heller inte gjort på 10 år.

Vad ska man kalla det? Får jag kalla mig frisk då? Eller ska det heta att jag egentligen är väldigt kroniskt sjuk på något mystiskt vis eftersom man har bestämt att sjukdomen ska ses som obotlig? Fast ingen läkare kan se det och jag inte märka det? Är jag egentligen jättesjuk fast det inte syns eller märks någonstans?

De som vill kan ju se det så. Jag väljer att inte se det så.

Jag tänker att visst skulle jag väl kunna få endometriostrassel igen om jag t.ex. skulle börja äta gluten igen, sluta stötta mina gener, eller om jag råkar ut för ett nytt känslomässigt trauma som jag inte tar hand om för att läka, tänker jag. Jag har gått igenom mycket i livet och mött många tuffa utmaningar så jag behöver vara lite vaksam. Lite som jag beskrev ovan när jag fick en känning som kanske hade kunnat utvecklas till en ny cysta.

Men även om jag någon dag skulle få en ny cysta så tänker jag att det inte är något bevis för att jag egentligen var sjuk hela tiden. Med de genetiska grundsvagheter jag har så behöver jag självklart fortsätta att agera medvetet. På samma sätt som de som har gått ner i vikt av kostförändringar och träning kan bli överviktiga igen om de börjar leva på kakor och chips och slutar träna. Men betydde det att de ”egentligen har varit överviktiga hela tiden. Övervikten bara märktes inte när de gick ner i vikt”?

Jag känner mig lugn och trygg i att det finns vägar för mig att slippa behöva vara ett offer. Vill inte bara sitta och hoppas på turen att inte få nya cystor, sammanväxningar eller operationer.
Det finns vägar till att ta makten i mina egna händer! Så tänker jag.

Jag tror på att lyssna på kroppen, för den har alltid något den vill berätta när den kaosar!

Min erfarenhet – Inga löften till dig

Om du själv har endometrios så hoppas jag att min text ger dig hopp snarare än gör dig provocerad! Jag vill ingen illa.

Jag vill för säkerhets skull återigen betona att endast vården får enligt lag utge sig för att bota eller behandla sjukdomar. Så jag ger inga sådana löften om bot eller behandling av sjukdom till någon. Då skulle jag bryta mot lagen. Jag får bara prata om att stötta kroppens optimala funktion i största allmänhet, se över gener och jobba antistress med hypnos och se på ev positiva förändringar som kanske blir av det som otippade positiva bieffekter. Och jag får inte säga till någon att sluta med någon medicin som de får av sin läkare.
Jag hoppas du förstår det. Lagen är lagen. Så fråga inte mig om jag kan behandla din endometrios. Där blir i så fall svaret nej, för jag ger inga sådana löften och jag får inte lova det heller.

Om du däremot vill göra samma gentest som jag gjorde och få guidning efteråt för generna utan att jag lovar något överhuvudtaget om bot/behandling, så kan du läsa mer om gentestet här.

Och vill du istället beställa ett gentest av någon annan så gör det förstås! Gör precis som det känns bäst för DIG! 🙂  Kolla upp bara hur mycket hjälp du får efteråt.

Att släppa stress

Jag upplever att många missar pusselbiten att även jobba med att landa inre stress att ta hand om själen!
Även en normalfrisk person kan ju t.ex. få rubbad mens av mycket stress. Hormonsystemet gillar inte stress.

Hitta din väg för att ta hand om stressen och ORSAKEN till den. Om yoga är din grej så kör på det. Eller kanske meditation eller qigong. Gå i terapi, prova hypnos, eller vad som fungerar för dig.

Men tänk på att det är en sak att TYGLA stressen du redan bär på och en annan sak att få loss den ROTEN till den.

Det senare är en nivå djupare att ta itu med problemet på! Hitta vägen som passar dig. Var sann mot dig själv.

Om du är på fel plats i livet (på fel jobb eller i fel relation) och det skapar stress, så gör något åt saken! Gör inte mitt misstag och stanna i den där ohållbara relationen! 😉 Och glöm inte att stress inte bara handlar om att kuta till bussen. Det är lika destruktivt för kroppen att sitta i soffan och oroa sig för att inte duga på jobbet, att gå runt med en rädsla för att bli bortstött, eller att älta gamla oförrätter. Jag arbetar med hypnos och ser dagligen hur hypnos ofta kan landa gammal stress på ett fint sätt! Men finn din väg.

Det finns flera duktiga personer därute som arbetar med hypnos, känn in vem DU får bra förtroende för.

Men vart du än vänder dig, så ta åtminstone hjälp av någon som bryr sig och som ser till helheten!

Några avslutande tankar om endometrios

• För mig är det viktigt att se till det långsiktiga perspektivet så att jag inte lägger krokben för mig själv med för kortsiktiga lösningar, att ha tålamod och komma ihåg att se till helheten!
  Ställa frågan ”VARFÖR händer detta?” flera gånger om tills det inte går att komma längre. Så att jag dealar med problem från roten och inte bara dövar konsekvenserna av grund- problemet/problemen. Att döva smärta är ju en sak. Men jag har ju velat mer än så. Jag vill förebygga att det överhuvudtaget uppstår några problem.
  
• Jag tror inte att det är exakt samma orsaker för alla som har endometrios. Det väsentliga för mig är att hitta VILKA som var orsakerna i mitt specifika fall och att arbeta metodiskt och strategiskt med dem.
  
  

Min resa måste inte vara din

Här har jag delat med mig av MIN resa. Jag säger inte för den skull att det måste vara din. Jag har en väldigt positiv syn men lovar ingenting för dig.

Jag utger mig inte för att ha alla svar. Däremot är jag passionerat nyfiken i att söka svar. Och väldigt tacksam över hur mitt liv har förändrats till det bättre.

Låt oss samarbeta och utforska tillsammans – inte pinka revir!

Vad du än gör, vilken väg du än går och vem du än tar hjälp av, så ge dig inte förrän du får hjälp!
Jag känner glädje och lycka över att nu inte ha upplevt problem med endometrios på nästan 10 år!
Det var inte kört, jag hittade vägar!

Och jobbar du inom vården så våga Möt oss som hittat vägar med värme och nyfikenhet!
Så snälla, pinka inte revir! Jag är inte här för att hota dig eller för att undergräva din kompetens. Jag lovar ingen något. Hetsa inte mot mig för att jag tänker nytt. Låt oss slå våra kloka huvuden ihop istället! Våga vara nyfiken! För det är så utveckling går framåt!
Låt oss därför nyfiket och kärleksfullt utforska saker tillsammans och bli klokare tillsammans – för ett högre syfte!

Det är många kvinnor därute som lider!
De förtjänar inte att lida så.

Varm kram / Boel