Hur jag blev frisk från endometrios


Jag fick höra av läkaren att endometrios är obotligt och kroniskt, något man får lära sig att leva med. ”Då ska jag bevisa att du har fel”, var min första tanke. Det här är  min öppna ärliga berättelse om hur jag själv fick endometrios, om operationen jag genomgick och allt jag insåg efteråt på min väg till att bli frisk på riktigt och bota grundorsaken till endometrios. För jag är en envis jävel. En sådan som inte ger upp. Framförallt inte om någon säger att det är kört! Då blir jag bara mer beslutsam. Förhoppningsvis kan den som har endometrios få hopp av min historia.

Hur endometrios-resan började för mig
I många år hade jag diverse hormontrassel – t.ex. extrem mensvärk (”ligga i fosterställning-varianten”), var ett aggressivt PMS-monster mm. Och väldigt kraftiga ryggproblem. Likaså stark smärta vid sex….i många år. Efter kurser i näringsmedicin lärde jag mig dock hur jag skulle lösa mensvärken och PMS-problemet. Jag slutade också med gluten och skar ner rejält på mjölkprodukter. Med osteopati mm så blev ryggen gradvis bättre. Den sexuella smärtan lyckades jag lösa upp med en kombination av mycket magnesium, hypnos och TFT.
Om det inte vore för dessa kunskaper och alla bra strategier hade jag säkert fått betydligt fler problem senare än vad jag fick. Den extremt oregelbundna mensen fortsatte jag dock att ha i många år.

Men det stora endometrios-och-gentesttrasslet hade jag framför mig. Det som fick alltihop att spåra ur började nämligen med en stor knepig konflikt i min relation. Pojkvännen ville såå gärna ha barn och jag hade ingen längtan alls. Jag hade ingen aning om ifall viljan att bli förälder skulle vakna en dag. Det enda jag visste var att jag inte hade längtan efter barn här och nu. Jag upplevde en enormt stark press då han tog upp ämnet nästan dagligen. Jag ville inte gå emot mig själv, inte krascha hans dröm, och inte förstöra relationen heller. Jag kunde förstå honom, men det hjälpte ju inte min längtan att klicka igång. Tvärtom. Det låste sig helt och jag kände mig enormt pressad och förtvivlad av alltihop. Till slut så frågar jag ”vad ska jag göra för att du ska sluta tjata?”.

En kort tid därefter börjar jag uppleva en obehaglig känsla i kroppen, som att det var något som tryckte emot där inne. Som att någonting växte. Det blir gradvis allt värre och tillslut inser jag att det verkligen måste vara något galet. Jag träffar då en gynekolog som säger att hon känner en cysta där. Jag berättar för henne om krisen jag upplevde i relationen och hon säger att det är intressant, för att det är hennes erfarenhet att många andra med cystor också verkar bära på en stor emotionell stress. Och att hon flera gånger också har stött på just den där konflikten kring att skaffa barn hos personer med cystor eller endometrios. Intressant! Det här ska jag lägga på minnet, tänker jag. Hon remitterar mig vidare för ultraljud.

På ultraljudet hittar de så en riktigt rejäl cysta, förmodligen endometrios säger hon, ca 10 centimeter stor, på höger äggstock. Just där det skulle bildas ägg som blir till barn. Som en stor fet protest från kroppen. Här blir det inga barn, här blir det en klump! De vill operera fort eftersom den är så stor.

Men jag är inte alls lockad av tanken på en operation så jag skjuter upp operationen i nästan ett halvår för att apis belladonnase om jag kan lösa problemet själv. Trots mina kunskaper om läkande behandlingar och näringsmedicin så går det åt knöken.
MEN med den antroposofiska medicinen Apis Belladonna D4 som är bra vid just cystor på äggstocken så lyckas jag minska smärtan av cystan rejält. Det preparatet blir min räddningsplanka fram till operationen. Så jag tar inga värktabletter alls. Kan vakna med hysterisk smärta men 2 timmar efter dagens dos nr 2 så känns kroppen nästan som min vän, nästan smärtfri trots den stora klumpen därinne som trycker på alla organ! Kanon verkligen! Och inga biverkningar har preparatet heller, jättesnäll mot kroppen. Men jag lyckas dock inte få cystan att lösas upp. Ganska logiskt att ingenting bet. Vilka tillskott jag än tog så löste det ju inte barnkonflikten. Jag upplevde fortfarande en gigantisk stress över situationen. Stora gräl varje dag och jag känner mig förtvivlad. Och kroppen läker ingenting under stark stress. Tyvärr! Det är regel nummer ett!

Operationen
Till slut så kapitulerar jag därför motvilligt och går igenom en operation, den större varianten där man gör ett stort snitt tvärs över magen. (inget titthål) De har sagt att jag bör vara sjukskriven i några veckor och jag bör räkna med att äta en del värktabletter efteråt. Det ska vi bli två om, tänker jag. Värktabletter är inte min grej.
Jag vill läka, inte döva.
Med mig till sjukhuset har jag därför med en radda kosttillskott, bärpulver, kolloidalt silver mot ev sjukhusbakterier, varm gurkmejadryck mm för att stötta läkningen maximalt. kosttillskott på sjukhuset
När jag vaknar upp efter operationen mår jag förjävligt. Har fruktansvärt ont och är groggy. Jag tar motvilligt någon enstaka Alvedon i lägsta möjliga dos  (för att jag vill lyssna in kroppens behov, inte döva med saker som skadar levern) och för att jag inte får ta vissa av mina preparat riktigt än,  men tackar bestämt nej till starkare morfin som de försöker truga i mig. De tittar märkligt på mig. Det känns att kroppen är i stort behov av näring och eftersom sjukhusmaten är tristare än trist och inte ger mig den näring jag behöver nu när kroppen är slut och skriker efter näring så boostar jag med mina egna specialsmoothies, bärpulverdrycker, pollengranulat och näringstillskott och min varma gurkmejadryck medan sjukhuspersonalen tittar nyfiket på mig och mina preparat.

Tveksam syn på patientsäkerhet…

Det kommer in en dyngförkyld ansvarig sjuksyrra som snörvlar och hostar för att se över mig och pyssla om mitt sår. Jag frågar henne om hon själv skulle tycker att det är vettigt att någon som är så sjuk som henne ska  pyssla om operationssår på personer när de är som allra mest infektionskänsliga och svaga?
– ”Nej det har du rätt i att det inte är. Jag brukar själv skicka hem min personal när de är så sjuka som mig”, säger hon.
– ”Men jag använder ju handsprit”, säger hon sedan snabbt, för att lugna mig när hon inser att det kanske inte låter så betryggande.
-”Vi vet båda två att handsprit inte fungerar på virus och det är förmodligen ett virus du har”säger jag lugnt.
– ”Nej det är sant, det biter inte på virus”, säger hon lite skamset.kolloidalt silver
– Vad sägs om att jag kan få byta till en annan sjuksyster? Som inte är dyngförkyld?
– Okej, säger hon, och så får jag byta. Jag passar på att dricka kolloidalt silver som jag har med för att hålla mitt immunförsvar intakt. Silvret biter ju till skillnad från handspriten på virus. Super mot sjukhussjukan (antibiotikaresistenta bakterier som alltid är en risk på sjukhus) också. Tänk om vården skulle använda det istället för sin handsprit!

Tänk att man som nyopererad och groggy själv måste ha koll på att personalen ser till patientsäkerheten.. .tänker jag för mig själv och tänker att jag lika gärna kan skratta åt eländet. 😉
operationen

Vårdens skeva syn på endometrios
När min läkare (samma person som också har opererat) kommer för att prata med mig ett dygn senare innan jag får åka hem, så passar jag på att peppra henne på hur vården ser på endometrios. Det är obotligt säger hon. Men att de har p-piller och värktabletter att erbjuda. För det är troligt att jag får fler cystor och sammanväxningar och så.

– Men det där kan ju inte lösa upp grundproblemet!, säger jag. Endometrios kan ju inte bero på värktabletts-brist eller hur? Och p-piller blir jag en idiot av. (När jag var yngre och trodde att p-piller var min plikt som tjej så provade jag mig igenom närmare 10 olika sorter. Jag blev ett vrak, vilken sort jag än provade. Grät av struntsaker som att missa bussen och sådant) No Way att jag kör det racet igen. Ännu mindre eftersom det inte är någon verklig bot.

– Nej det är sant. Men det är så vi jobbar.

– Eh okej….Men vad anser du om orsaken till endometrios då?

–  (här drar hon något extremt luddigt resonemang som hon inte verkar ett dugg klar över själv om hur immunsystemet inte rensar upp som det ska, ”fast man vet inte riktigt.”

– Okej, så det är alltså allt som ni har att komma med inom vården? Värktabletter som

många barn

Vårdens ”lösning” på endometrios; skaffa en jäkla massa barn och var Alltid gravid!

inte botar orsaken…..för ett problem som ni inte ens begriper? Och p-piller som gör mig till en lipsill som hatar livet? Tycker du att det låter som en bra idé?

– Nej kanske inte. Men det är vad vi har att erbjuda. Vi jobbar inte med att behandla orsaken. Och du kan bli gravid också. Då får man inga cystor!, säger hon.
(som om man kan vara gravid jämt för resten av livet tänker jag….det blir väldans många barn det…om jag inte hade längtan efter Ett barn så vill jag ju knappast ha en 20-barns familj…)
-Okej så om det här är er s.k. lösning för endometrios så föredrar jag att finna min egna väg!, säger jag.

Jag ger mig inte förrän jag löser det här i grunden tänker jag. Vården kan inte svika människor så här! Inte okej.

Hemkommen från sjukhuset – med lite knep läker jag snabbt! 🙂
Eftersom jag inte får ta till alla mina knep än när jag är totalt nyopererad och fortfarande blöder så tar jag ytterst motvilligt en halv Alvedon till mot den hemska smärtan. Först i efterhand kommer jag på att jag nog hade kunnat ta Traumeel istället för Alvedon. Men så fort jag kan morgonen efter så kör jag igång med min egen arsenal av läkande kosttillskott för att stötta läkningen efter operationen (bl.a. Enzymeja som gör susen! Och så extra zink och B5, A-vitamin och arginin bl.a. för att speeda på sårläkningen) och då händer det saker och ting snabbt! Jag är på benen igen på någon dag och det slutar göra ont.
Jag tar också tillskott såsom Serrapeptas för att minska risken för ärrvävnad inne i kroppen som kan skapa nya problem. Operationer är alltid en risk och kan ju skapa nya trassel om man inte ser upp. Det tänker jag inte vara med om.

Och när jag pratar med läkaren igen över telefon en vecka senare så är hon häpen över att jag redan är tillbaka på jobbet flera veckor tidigare än beräknat och att jag mår bra. Jag försöker berätta för henne vad jag har gjort för att snabba på läkningen, eftersom det kanske kan vara till hjälp för andra, men hon är inte så intresserad. Nej, för det är väl viktigare att jobba enligt beprövad erfarenhet oavsett om det fungerar bra eller inte. Däremot råder hon mig att komma på en ny kontroll om några månader eftersom jag kan få nya cystor.

Sedan börjar grävandet efter att verkligen hitta orsakerna till endometrios. Om jag lyckades bota mig själv från en svår depression som ung när vården inte kunde hjälpa mig, samt slippa tandställning genom att bända mina sneda tänder raka igen med glasspinnar (ja, det har jag också gjort!) så kan jag väl lösa det här med, tänker jag hoppfullt.

Endometrios, orsaker, defekta gener och stress
Jag fortsätter att vidareutbilda mig inom näringsmedicin och gräver på djupet i problemet. När jag förstår kopplingen  mellan endometrios och defekta gener så utbildar jag mig även vidare inom epigenetik och gentester. Nu jävlar!genes

Det mönster som börjar komma fram är att endometrios förmodligen kan orsakas av en kombination av en eller flera av följande faktorer;

– Ogynnsamma levergen-variationer som gör att levern inte bryter ner östrogen, hormonstörande ämnen och skadliga kemikalier på rätt sätt. Östrogen bryts alltså då lättare ner till skadliga metaboliter som kan trigga cystor och annat endometriostrassel.

–  En rubbning i en gen som har betydelse för att hantera stresshormoner. Stresshormoner kommer härmed att störa hormonsystemet mer och lättare trigga hormontrassel. Problem här kan också skapa en rubbning mellan progesteron och östrogen med sjunkande progesteronnivåer.
Ensamt verkar denna gen inte kunna skapa endometrios enligt forskning. Men personligen tror jag att den kan vara en trigger om andra dåliga faktorer finns där samtidigt. Framförallt om man ser en koppling till någon större känslomässig kris som uppstod strax innan det spårade ur och man har en ogynnsam variant av denna gen som försvårar stresshanteringen. Själv har jag hysteriska problem med denna gen och visst….problemet uppstod i samband med en stor stressupplevelse som slet hårt på mig. Men visst, jag kan inte bevisa detta.

– Genvariationer som gör att man lättare triggar inflammationer i kroppen av stress eller av inflammationsframkallande mat.

– Problem med metylering så att dåliga gener inte kan tystas ner. Metyleringen har även betydelse för avgiftning, hormoner, mm.

– En känslighet för gluten och/eller mjölk och socker som samspelar glutenmed generna ovan.
Alla dessa livsmedel triggar ju för övrigt inflammationer.

– En emotionell kris eller gamla emotionella trauman som samspelar med generna ovan. Stress är ju dessutom inflammationstriggande.

– En genetisk svårighet att ta upp D-vitamin ordentligt. D-vitamin behövs för att reglera inflammationer, tysta ner dåliga gener, få immunsystemet att fungera etc.

Efter utbildningarna beställer jag förstås själv gentestet DNA Health och resultatet är otroligt träffande! Allt blir genast så logiskt. Jag har sämsta möjliga kombo av gener här! Inte konstigt att jag inte hade marginal för det där stora stresspåslaget som barnkonflikten gav! En massa annat som jag noterat genom åren blir också mer logiskt
Jag blir också ännu mer tacksam för att jag agerat klokt med näringsämnen tidigare – annars hade jag nog haft betydligt värre problem vid det här laget.

Och jag börjar min resa för att reglera generna utifrån allt jag har lärt mig på utbildningarna och ta hand om stressen kring relationen eftersom den är en alltför stark trigger. Jag har ju precis den genvariationen som gör att stresshormoner trasslar till hormonsystemet som allra mest.

Jag och pojkvännen tar därför en paus från varandra därför att jag förstår att relationen är en för stor risk för mig nu, och jag börjar reglera de gener som var defekta, med olika tillskott och kosttillägg. När jag förstår problemet med att det ofta kan finnas en genetisk svaghet i levern så förstår jag också hur katastrofalt dåligt det måste vara för många att äta Alvedon mot endometrios-smärtan. Alvedon är ju jättedåligt för just levern!
THANK GOD att jag inte lyssnade på vården där, tänker jag.

Resultatet
Och nu en längre tid senare så har jag varit på flertalet uppföljningar med ultraljud (ett år mellan gångerna) men segeringa nya cystor!
Jippi!! 😀

Mensen är också mer regelbunden för första gången någonsin. Såå skönt! Och den sexuella smärtan har klingat av ytterligare.

Dessutom gav gentestet mig en massa andra bra insikter också – mitt immunförsvar har samtidigt blivit bättre och jag känner mig gladare på vintrarna mm.

Det enda smolken i bägaren är vårdens ointresse av att tänka nytt. Jag har varit på olika mottagningar och gjort ultraljud, ett år emellan varje gång. Jag har berättat för de olika specialistläkarna om allt jag har lärt mig på resan och tipsat dem om att läsa in sig mer på kostens och genernas betydelse. Noll intresse! ”Jag har inte tid”, svarade den senaste jag träffade.
Om inte de som ska vara specialister på området tycker sig ha tid att intressera sig för orsakerna till problemet, vem fan ska då göra det inom vården?  Vilket svek tänker jag!
Uselt är bara förnamnet.

Genetiskt predisponerad för endometrios kommer jag ju alltid att vara. Men det är upp till mig att minimera riskerna och att fortsätta jobba för att ha oddsen på min sida. Om jag inte tänker till så kan jag ju bli sjuk igen. Men jag känner mig lugn och trygg i att slippa behöva vara ett offer, slippa bara sitta och hoppas på turen att inte få nya cystor, sammanväxningar eller operationer. Det finns vägar till att ta makten i mina egna händer!
Ingen ska behöva vara ett offer! Ingen ska behöva acceptera en dyster prognos bara för att man inte ser till grundorsakerna tycker jag.

Möjligheter för dig om du vill
Om du själv har endometrios så hoppas jag att min text ger dig hopp! 🙂
Det finns lösningar.Endast vården får utge sig för att bota eller behandla sjukdomar så jag ger inga sådana löften.

  • Om du också vill göra samma gentest som jag gjorde och få min hjälp efteråt, så kan du läsa mer om gentestet här. Vill du köpa ett gentest av någon annan så gör det. Var bara medveten om att olika gentester testar olika gener och ger olika mycket info efteråt. Så kolla upp vad som ingår bara och hur mycket djupgående hjälp du får efteråt. Och kom ihåg att det krävs tålamod om man har haft mkt trassel och kanske opererat sig flera ggr.
     
  • Om du bär på inre stress så var medveten om att det är en faktor som är minst lika viktig att ta hand om. Kroppen läker ingenting under stark stress hur fantastiska no stress.jpgtillskott du än kanske tar! Framförallt inte om du har problem med en viss gen som gör att stress lättare rubbar hormonerna! Hitta din väg för att ta hand om stressen. Om yoga är din grej så kör på det. Eller kanske meditation eller qi gong.Hitta det som passar dig. Var sann mot dig själv. Om du är på fel plats i livet (på fel jobb eller i fel relation) och det skapar stress, så gör något åt saken!
    Och glöm inte att stress inte bara handlar om att kuta till bussen. Det är lika destruktivt för kroppen att sitta i soffan och oroa sig för att inte duga på jobbet eller att älta gamla oförrätter.

    Jag jobbar som hypnotisör för att jag har märkt att hypnos ofta får loss gammal stress på djupet. Men en annan metod kanske passar dig bättre.

    (Observera att det endast är läkare som får utge sig för att bota sjukdomar. Så jag lovar ingenting om bot eller behandling av sjukdom. Men vi kan se över hur du kan reglera ev. defekta gener samt jobba för att minimera din inre stress.

    Det har goda chanser att ge dig positiva bieffekter! )

    Och du behöver ju inte ta hjälp av mig heller. Gå den väg som passar dig bäst!
    Det finns flera därute som arbetar med hypnos också, du kan alltid googla runt och känna in vem du får bra förtroende för. Om du bor i Skåne finns t.ex. Camilla Edborg  som jag kan rekommendera varmt!
    Men vart du än vänder dig, till vården eller något alternativt så ta åtminstone hjälp av någon som bryr sig om att jobba med orsakerna, inte bara med att döva smärta! För det är skillnad på att döva smärta och jobba för att vara frisk, att se till att du inte får nya cystor eller nya ärrbildningar. Att arbeta stärkande och läkande.
    Jag är själv enormt tacksam för att jag inte hamnat i den situation som många gjort som får cysta efter cysta, får göra operation på operation och får allt fler sammanväxningar eller fastnar i en ond spiral av värktabletter som dövar lite för stunden men på sikt bara förvärrar problemet. 

    Att se upp med!

  • Blanda inte ihop smärtfri med att vara frisk. Ett stort problem är t.ex. att många värktabletter (Alvedon) är jättedåliga för levern. Om du hör till de som redan har problem med dina levergewarningner så kanske du dövar smärtan på kort sikt men på sikt får du istället fler problem. För om inte levern mår bra så riskerar östrogen att brytas ner till skadliga metaboliter som TRIGGAR endometrios och ger mer problem och MER smärta på sikt! 
  • Det kan också vara bra att veta att p-piller stör en gen som det är vanligt att personer med endometrios redan har problem med. Med den genvariationen så kommer stress lättare att trigga hormontrassel! P-piller skapar lätt ytterligare problem med den genen!Så vad du än gör och vem du än går till, ge dig inte förrän du fått hjälp på djupet,
    se till det långsiktiga perspektivet
    så att du inte lägger krokben för dig själv med för kortsiktiga lösningar, ha tålamod och kom ihåg att du behöver se till helheten!
    Men framförallt….Ge aldrig upp, för du har rätt att få må bra!

    Varm kram och kärlek! / Boel